Glasblobb 30 mars, 2011

Så har det faktiskt blivit ett avslut på vårt examensarbete, Emma och jag presenterade arbetet i Karlskrona idag och här på bilden håller vi stolt upp den lilla glasblobb som alla examinerade fysplanare ser fram emot när man tagit EXAMEN!!!!

Nu bär det ut i vida världen, jobb och annat väntar och det ska bli riktigt kul att komma igång och starta nya projekt!

Men först semester och den spenderar jag på Jamaica och sedan i New York!

Tack alla som troget har följt oss här, det har varit så roligt att läsa inlägg och att ni har följt vår resa!

Vi hörs och ses!

Inlämnat! 8 mars, 2011

Hej allihopa!

Har inte blivit så många inlägg om vårt examensarbete sedan vi kom tillbaka till Sverige men nu vill jag i varje fall meddela att arbetet är inlämnat i väntan på redovisning och bedömning. Vi kommer att redovisa vårt arbete i Karlskrona den 30 mars kl 15.00 så om någon känner sig intresserad av att komma och lyssna är ni varmt välkomna!

Nästa steg för oss båda blir att hitta ett jobb och jakten efter detta har redan pågått ett tag så förhoppningsvis ska vi båda ha ett jobb att gå till inom några månader!

Ha det bra så länge så hoppas jag vi ses i Karlskrona!

Kramar

svårt att hjälpa 27 februari, 2011

Tänk, nu sitter jag hemma i ett småkyligt Trollhättan. Arbetet är snart klart och det är bara den sista lilla biten eget arbete kvar innan vi imorgon ska träffas i Lysekil för att skriva ett Abstract och maila in vår fina arbete. Men att det ska gå så trögt att knyta ihop säcken. Och så många tankar som poppar upp i huvudet när det är dags att sammanfatta och dra slutsatser om vad det var vi egentligen lärde oss. Jag tror det viktigaste jag lärde mig var att det är svårt att hjälpa. Med detta sagt menar jag inte på något sätt att det är omöjligt eller att man inte ska försöka. Men man ska veta att det är svårt. SPARC har arbetat i 25 år med sluminvånare och deras problem, Mahila Milan har arbetat länge också. De har byggt upp ett förtroende och en organisation som nu fungerar väl men som har kostat många timmar under många år. Det känns som det enda vettiga sättet att få reda på vad som verkligen hjälper de man ger sig ut för att hjälpa. Men saker är så komplexa och mångbottnade. Hur hanterar man egentligen bistånd i ett land där mat till hungrande stjäls av korrupta tjänstemän och säljs med god förtjänst på marknaden. Är det då att hjälpa? Några hungrande familjer får säkert tillgång till maten, men samtidigt ‘hjälper man till’ med att upprätthålla ett system som i längden kanske bibehåller folk i fattigdom.

Det är intressant hur ‘stora problem’ genom historien fått ‘stora lösningar’, och hur de stora problemen har formulerats. Dåliga bostadsområden revs och nya byggdes snabbt effektivt och billigt, och rättvist: alla skulle få lika i detta jätteprojekt. Slum är ju ett ‘stort problem’, eller? Är det egentligen inte en kombination av otaliga mindre problem? Folk i slummen är hungriga, törstiga, sjuka, utan hus, utan trygghet, utan inkomst och i vissa fall utan fastställd identitet, men att slummen i sig är problemet…? Nä. Detta tar förespråkarna för self-help fasta på. Det gäller att sluminvånarna själva får vara med och forma hur ‘hjälpen’ ska se ut och utföras. När jag läste utvecklingsstudier på GU pratades det om ‘storskalig småskalighet’. Jag gillade det då, och jag tror jag gillar det ännu mer nu. Det är svårt att hjälpa. Man kan göra lite och försöka se sin del som en bit i ett stort pussel. Sen kan man också försöka sprida kunskapen om hur denna lilla bit kunde hjälpa några. Sen kan man hoppas den kan hjälpa några till. Och så runt igen. Ett varv till.

God Jul & Gott Nytt År! 19 december, 2010

Nu har Emma haft lite julkalender med er vid två tillfällen och nu börjar det ju närma sig julafton med stormsteg. Jag har tagit mig till sydligare delen av Sverige, närmre bestämt Skåne där julen ska firas. Därför vill jag nu önska er alla en

Riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Så ses vi igen nästa år då det är nya tag och exjobb för hela slanten som gäller! Förhoppningsvis kan vi också få hittat ett jobb nästa år när vi är klara med vår utbildning 🙂

Kramar från Lena och Emma

Solnedgång över havet i ett vintrigt Lysekil!

mumbai nights 10 december, 2010

Så idag är det första fredagen tillbaka på hemmaplan och också dags för min första sociala tillställning Det är tid att lämna igloon i Trollhättan för värmande glögg i fina Götet Och vad finns det för bättre sätt att ladda upp för detta än att minna sig tillbaka till förra helgen som råkade utspela sig i Mumbai.

På första bilden befinner vi oss på en bar ute i Mumbais förorter tillsammans med Lina och Oskar som med sin erfarenhet fick guida oss runt i den varma natten. Näst ser vi dj BT som tydligen är jättekänd och jättebra (det var han) på Blue Frog, en mingelbild från Blue Frog och en bild på de svenska tjejerna, dj BT (halvt dold bakom Linas svall…) och en diamanthandlare från Indiens fjärde största urbana agglomeration (som jag glömt namnet på).

Längst till höger har fredagen övergått i lördag och tillsammans med tre australiensare (Paul och James på bild, Tom utanför) och en meter öl så spenderades även denna kväll på ett glatt och muntert vis.

röda fötter 9 december, 2010

Här kommer första delen av adventskalendern ‘Indiska återblickar’. Den handlar om hur Lena och Emma fick sina fossingar färgade röda och utspelar sig på ett trångt kontor i BBSR. Dagen är den tjugosjätte november 2010.

Storyn går som följer: Fredagen var vår sista dag i BBSR och det var dags att redovisa vad vi gjort i sex veckor för alla inblandade. Kvinnor från Mahila Milan var där, OSDF var där, kontorspersonal var där samt några till. Det gick sådär. Kvinnorna var inte direkt stormförtjusta över de fyravåningshus vi ritat och det drog ut på tiden när det skulle översättas fram och tillbaka. Men till slut var alla glada och vi överlämnade en bok om Sverige, en 20-kronorssedel med Selma samt kort från vår tid i Bubba. I retur blev vi avtackade med blommor, ett silverhjul som representerar soltemplet i Konark och Orissa, med fotlänkar (från Shibanis dotter Sai) samt röda fötter.

Röda fötter är ett spännande fenomen där utsidan färgas röd av en hennabaserad färg. Detta är ett måste om man ska besöka svärfaderns hus eller helt enkelt vill vara lite extra fin. Att få detta som en sista avskedsgåva var otroligt rörande och det kändes så väldigt omtänksamt. Färgen finns till liten del fortfarande kvar och förhoppningsvis dröjer det länge än innan minnena bleknar.

Till sist var det såklart gruppfotosession på verandan innan vi åkte moppe hem till huset för att kasta i oss lunch och ila till flygplatsen.

Hemma igen 8 december, 2010

Efter nio intensiva veckor landade vi så på Landvetter igår. Resan hem hade gått bra och redan i Bryssel överrumplades vi av julkänslor när vi såg ‘snön’ ligga bredvid landningsbanan. de sista dagarna i mumbai var verkligen roliga och gav en helt ny bild av livet i Indien. Åkte därifrån lite mer förvirrad och osäker på nästa steg, men det är så det ska vara antar jag. Om det varit lätt hade det ju inte funnits något att jobba med. Gårdagen spenderades med att dricka en kopp kaffe och äta lussebulle med pappa, packa upp väskan och lägga saker i tvättkorgen, sen gick jag och la mig och sov några timmar innan middagen. Efter maten la jag mig i soffan och sov lite till framför Barca som kanske vann. Sen gick jag upp och la mig och vaknade 6.30 (11.00 i Mumbai-tid) och kände mig rastlös. Att sammanfatta månaderna känns lite lätt oöverstigligt just nu, men små guldkorn ska jag försöka publicera här på bloggen (som någon sorts liten adventskalender med en del tomma luckor…). För bloggen och arbetet är inte slut bara för att resan råkar vara det. Så många intryck som behöver både tid och plats och ett nytt sammanhang för att kunna smältas, och det är härligt att veta att vi har chansen att jobba mer på våra förslag och att det inte slutar här.

Nu är det dags att anpassa sig till snö, kyla och tystnad. Det var nog tystnaden som slog mig mest, och den kommer bli klurig att vänja sig med.

På återhörande!

Delhi 27 november, 2010

Så anlände vi äntligen i Delhi efter närmre tre timmars försening. Sista förmiddagen i Bhubaneswar var rolig, sorglig och lite stressig. Vi fick gå upp tidigt för att hinna packa och duscha då vi skulle bli hämtade av Mithali från jobbet och besöka hennes hus innan vi gick till kontoret. Hon kom lite innan nio och då gick vi bort till hennes hus som inte låg så långt från där vi har bott. Kanske inte så oväntat hade de lagat stor lunch till oss halv tio på förmiddagen och vi som redan hade ätit frukost fick göra allt för att tänja våra magsäckar till det yttersta. Vi orkade dock inte allt och skämdes lite men det fanns ju inte så mycket att göra. Vi fick skyndat till jobbet runt tio tiden och sedan väntade en presentation från vår sida som gick bra. Vi pratade lite och sedan fick Dibakar på kontoret översätta till Oriya och på det sättet höll vi på i en timme. Det blev en hel del diskussion under tiden och vi försökte få grepp om så många av kommentarerna som möjligt. Efter presentationen verkade alla nöjda och det blev lite stressat eftersom vi var tvugna att komma hem för att äta lunch och åka till flygplatsen. Vi räckte över några gåvor och sedan fick vi också några gåvor. Det var ett väldigt fint silverhjul som är en symbol för soltemplet i Konark, vi fick även vars två fotlänkar med små bjällror på (vilket är vanligt här) och sedan målade de kanterna på våra fötter röda vilket man tydligen ska göra varje gång man går till sin svärfars hus och detta är även en tradition balnd kvinnorna. Blev en väldigt fin och rörande liten rit när de skulle måla våra fötter och sedan blev det fotografering med allihopa utanför kontoret. Då vi hade blivit lite sena fick vi även uppleva vår första tur på en moped i Indien då vi blev skjutsade hem för att vinna lite tid. Vi slängde i oss lite mat och sedan bar det av till flygplatsen, stressen var lite förgäves då vi snart upptäckte att flyget var närmre 3 timmar försenat. Men vi började prata med två tjejer från Delhi som också hade gjort någon sorts field study i Orissa och fick en massa bra tips av dem om Delhi och vips var det dags att flyga.

På flygplatsen blev vi hämtade av en bil som Monalisa hade ordnat med och som skulle ta oss hem till henne. Vi som trodde att hon bodde inne i Delhi blev lite förvånade när det kändes som att vi körde ut på landet och fick sitta i en massa bilköer i över en timme. Men väl framme så fick vi veta att hon bor i en av Delhis många satellitstäder som egentligen inte ligger så långt från centrum men vi hade tagit en  genväg (senväg denna gången) runt Delhi i stället för rakt igenom. Hos Monalisa blev det mat och sedan sängen eftersom klockan hade hunnit bli mycket.

Idag söndag har vi suttit hela dagen och pratat om vårt förslag med Monalisa och nu ska vi gå på bio ikväll, får se hur mycket vi kommer förstå 🙂 Sedan åker vi till Delhi imorgon för att checka in på hotell och titta på sevärdheter.

Hoppas ni har det toppen där hemma i Sverige, vi har ju också fått känns på lite kyligare väder nu när det bara är 18 grader på kvällen här i Delhi! 😀

Kramar

Sista rycket i BBSR 25 november, 2010

Kära vänner,

nu börjar livet i Bhubaneswar gå mot sin ände och då vi lever enligt devisen ‘it’s better to burn out than to fade away‘ så har de senaste dygnen varit smått hektiska. Måndagen blev rätt chill då det inte blev marknad utan kontor, en vanlig måndag. Tisdagen däremot började vi känna flåset i nacken på att få iväg saker till våra svenska handledare innan vi åkte och satt därför hemma på våra stolar vi spenderat massa tid på innan det var dags för Bali Yatra. Marknaden var spännande men vi har ännu inte lärt oss att kolla, dubbelkolla och sen trippelkolla information som ges så det blev en del förvirring och försening. Men det var trevligt ändå och vi åkte Pariserhjul, tjenade med lite folk vi kände (!) samt köpte krimskrams. Sen komma hem och sova. Upp nästa morgon, till kontoret, gå tidigt för att hämta saker hos skräddare, kom iväg sent ändå, sen försening hos skräddaren , ilfart (i rickshaw…) till Mayfair för ansiktbehandling. Där hade de ingen koll på att vi hade bokat men lyckades klämma in oss ändå. Sen hem till värdfamiljen för middag och trevligheter. Sent i säng och med en whiskey innanför västen. Varken Lena eller jag sov speciellt bra. Sen upp till kontoret, hem senare än tänkt, packa lite, maila, ladda över saker på internet, baka kaka med Pari (gott), göra Pani Puri (tror Lena kommer blogga långt om det nån dag nära dig…) och nu hem för finish.

Ska bli både kul och tråkigt att lämna BBSR. Jobbet har gått bra och vi har lyckats hålla oss till tidsplanen vi satte ihop hemma i Sverige rätt bra, och det är mycket bra jobbat för att vara i ett u-land och arbeta utifrån LPP- och LSS-principerna! Imorgon är det stor presentationsdag, först på morgonen för organisationerna vi jobbar med här nere och sen på kvällen för vår handledare Monalisa i Delhi. På lördag ska det vara över och vi går på semester! Mot Agra och shoppingtempel. Fast jag vet inte hur mycket (lite) mer som egentligen går ner i väskan… Att så många små saker kan bli så stora tillsammans…

kanske kommer bloggandet bli lite mindre frekvent en period nu, vi får se. Men snart är vi hemma igen och kan berätta ansikte mot ansikte för alla som vill höra!

 

Kram

Gott och blandat 22 november, 2010

Hej!

Igår vi var på Shibanis dotters 1-års kalas vilket var mycket trevligt. Fanns en stor buffe med flera olika sorters rätter som vi åt av, sedan fick vi även efterrätt och glass. Vi fick se när Shibani tillsammans med sin dotter skar upp tårtan (lite som på svenska bröllop), och sedan hade de ballonger med karameller i som slogs ner efteråt (lite som Pinjata). Kalaset var inte så långvarigt men det var kanske tur det eftersom våra möjligheter att kommunicera med folk är lite begräsade eftersom det inte är så många som kan engelska. Här kommer lite bilder från festen.

På eftermiddagen och i lördags har vi också varit och tittat på tempel här i Bhubaneswar. De är väldigt fina och byggda i sandsten. Man kan se om ett tempel är aktivt om det finns en röd flagg i topp, och på bilderna ser man lite svagt att det bara är ett som är aktivt. Båda templena som vi besökte hade fina omgivande trädgårdar och allting sköts väldigt noggrant.

Idag blir det kontoret istället för den planerade turen till Bali Yatra som är uppskjuten till imorgon istället.

Ha det bra! Kram